Shop Mobile More Submit  Join Login
About Deviant Core Member Susanne på 1:13Sweden Group :iconart-psychology: Art-Psychology
 
Recent Activity
Deviant for 5 Years
3 Month Core Membership
Statistics 64 Deviations 15,952 Comments 69,111 Pageviews

Visitors

deviantID

nedrekarr113
Susanne på 1:13
Sweden
Nedre Kärr är en vacker lugn trygg plats med fantastisk natur där det borde
finnas plats för olika sorters människor. De flesta husägare är fridfulla pensionärer.
Det är under oklanderligt perfekta ytor i den idylliska miniatyr-världen av
små sagostugor som hiskeliga saker händer, men bara för vissa.
Fiendskap och tävlande med grannar, att lägga fokus utanför den egna familjen verkar
vara enda sättet att stå ut för många på landsbygden och i sommarstugeområden.
Ensamhushåll utan familj att hålla ihop genom konstruerad fiendskap kan råka illa ut.
I ö vill jag inte avskräcka någon från området med min konst-blog.
Bilder och foton finns i folders. Kommer att variera med texter i relaterade ämnen
skrivna under fem år, nyckfullt utlagda och borttagna.

Den här försidan / blogen är väldigt personlig, enbart för min egen terapi.
Jag skriver för att överleva, tar ut svängarna men börjar och slutar med mig själv.
Den förändras ofta utifrån mina upplevelser, känslor och tankar. Självutlämnande kanske, men jämför med att bli förtalad, hotad och polisanmäld av fler och fler grannar
ofta utan att veta vad som sägs och görs eller själv kunna göra mycket åt det.
Tror att många kan relatera till det generella jag skriver om mänskligt beteende och gruppdynamik. Önskar jag kunde ta bort negativa bilder och all text, att de inte var
relevanta längre eftersom jag fått tillbaka min verklighet och trygghet.

Ett tack till alla som inte varit med i trakasserierna, det betyder mycket.
Och jag är universums medelpunkt. Inte. Alls.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

This account is a spinoff from my main arts page turned into a blog.
Or art installation if you like. Its about the country house area Nedre Kärr by an artist
who interprets the happenings there with a flexible mind, in photos, art, comments, links.
At first people seemed to think it was a fictive place I had made up but it exists,
by the Åby fiord on the west coast of Sweden. Nedre Kärr is Swedish for Lower Marsh.
The front page will keep changing, with written material in Swedish "esperanto".

Nedre Kärr has been good inspiration for a page that people still seem to find fascinating.
Im amazed at how many pageviews I still get. Those of you not Swedish or related to
the place can just look at the Pretty Pictures and interpret them your way.
Its good therapy. I appreciate you all so much.

69 000 pageviews - 1 244 or so followers.

I also run the group Art-psychology.

:iconart-psychology: art-psychology.deviantart.com
.
Interests

Citat om Vardagspsykopati

Journal Entry: Thu Oct 29, 2015, 8:59 PM
- by nedrekarr113

| Journal Skin was made by Chosmos
  • Mood: Euphoric
  • Listening to: The voice of reason.
  • Reading: Knowledge is power.
  • Watching: Inspirational art and videos.
  • Playing: Out the usual register.
  • Eating: Antidepressants.
  • Drinking: Aqua.

Historik och summering inför flygande Apans år 2016

.

En påminnelse om vad 2016 kommer att bjuda.
Energiskt värderings- och kontroll- arbete.
Fokusering på barn och påtvingad empati.
Samtal om andra kvinnor på Sveriges finaste dialekt.
Hur kvinnogemenskapen i polis- anmälargruppen sträcker sig
över generationsgränserna med förolämpningar, provokationer och skadegörelse. Andra har lärt barnen att kalla mig för Elaka Tanten. Inte konstigt att jag är ensam, som tant-stafetten sagt sedan jag tog över huset efter farmor för 15 år sedan.
De tycker om att skratta gott tillsammans och lida / trösta varandra så varsågod.

:eyes: www.youtube.com/watch?v=1f5m4y…
:eyes: www.youtube.com/watch?v=w5yTT6…
:eyes: www.youtube.com/watch?v=t2HtcK…
:eyes: www.youtube.com/watch?v=Ygy7UD…
:eyes: dailymotion.com/video/xgdnys_a…

----------------------------------------------------------
.

Önskar jag kunde lägga de här händelserna bakom mig, men så länge jag utsätts för fler och nya osannolika saker av vissa grannfamiljer i området är det inte lätt. De uppmanar mig att gå vidare samtidigt som de fortsätter "ta itu med" mig, håna och förolämpa mig. Det här året har de slagit sönder en del av mitt staket och kapat min telefonkabel som provokation samtidigt som de frenetiskt beskyddar sina egna hus med paranoida belysningar även i deras frånvaro. Nån annan som kan skönja kompensatoriskt beteende, kanske gränsande till magiskt tänkande ? Ju mer vi beskyddar våra hus desto mindre har vi ägnar oss åt skadegörelse av hennes. Håller vi för öronen hörs vi inte, håller vi för ögonen syns vi inte. Tittut.

Förutom grupp-polisanmälan med dess konsekvenser. Glömma och gå vidare? Det skulle innebära att jag i värsta fall glömmer hur det var när jag fortfarande var välfungerande, och vad försämringen beror på. Det skulle vara väldigt obehagligt att fortsätta må som jag gör men inte kunna påminna mig varför. Det är en balansgång mellan att undvika onödigt ältande och ett sunt förhållningssätt till det oacceptabla jag varit med om. Vid posttraumatisk stress, som blivit resultatet får man minnesbilder och känslor som man inte kan skjuta ifrån sig. Man blir också "frozen in time" för de påfrestande händelserna, det ligger i själva syndromet.

:bulletblack: Terapi och försvar.

Att ventilera på min blog har varit oerhört god terapi,
men också ett sätt att komma runt det som ivrigt och övertygande berättats om mig för polisen sedan 2012-13.
Det har ringts samtal till ordningsmakten om allt, det jag gör på sidan, det jag påstås göra i ö och vilken slags person jag är. Jag har säkert polisanmälts för sidan också och när polisen dirigeras till det jag skriver förstår de att det som berättas om mig inte stämmer. Polisanmälargruppen förminskar sidan,
"det lilla löjliga som är det enda du håller på med", men jag vet inte var jag hade varit idag om det inte vore för blogen. Det lilla löjliga som har över tusen följare, 50-100 pageviews per dygn enbart av registrerade medlemmar, som inspirerar fler och fler erkända konstnärer och nät-vänner till egen kreativitet, skrivande och målningar. Att få svenska direktöversatt till andra språk måste göra den surealistiska verklighet jag skriver om ännu mer surrealistisk.

Men man ska inte tro att man är nåt. Det aktuella och historiken hör osedvanligt mycket ihop eftersom händelserna 2015 förbereddes på ett påtagligt sätt redan 2013, då den mest drivande samlade ihop handskrivna lappar från boende i området som skulle användas i polisanmälan. Förtalet av mig påbörjades på allvar 2011. Provokationerna och förolämpningarna år dessförinnan då jag fick nya grannar.

:bulletblack: Minskad stress hos mig, förstärkt hos andra.

Anledningen till att mina stressreaktioner på det som återberättas i historiken inte märkts så mycket 2015 är INTE grannarnas löjeväckande misslyckade försök till grupp-polisanmälan av mig efter att ha ringt polisen direkt till mitt hus vid tio tillfällen sedan 2011, utan annat resultat än att de själva blivit föremål för förundersökningar för ofredande, förtal, grovt förtal, olaga hot och falsk tillvitelse. De definierar inte mig, styr inte över mitt beteende. Jag sattes i ett regelrätt polisförhör i februari anklagad för brottet Ofredande mot grupp, (väldigt viktigt : ) med sexuella inslag. Efter förhör med de olika delarna av den ofredade gruppen, när det var min tur för ett något överraskande polsförhör, lade polisen bara ner allting, skamsna över att ha manipulerats till att hamna på den nivån kan man föreställa sig.

Efter misslyckandet, i våras var stämningen hätsk, fyra familjer beredda på reaktioner från mig. Det är ju de som hävdat i förtal och till polis att jag är psykiskt sjuk, hotfull, våldsam och farlig. Jag ska ha hotat att skära halsen av pensionärerna i området, mörda alla barn, oklart hur, och hänga vuxna söner. Naturligtvis gör jag ingenting då, väntar tills deras hysteri lagt sig med att markera att allt är fullkomligt orimligt. Nån slags fällande dom med medföljande straff hade inte gjort nån skillnad vad gäller mitt liv. Vad har jag att förlora - de har förstört det mesta av mitt fungerande ändå. Jag hanterar konstanta overklighets- känslor pga det jag utsatts för och tankar om huruvida jag orkar fortsätta leva, allt är bara sätt att klara mig ett tag till. Och ett tag till. Landsbygden med dess skvaller, skadeglädje, försåtliga inskränkta långdragna mentalitet de senaste åren är det farligaste mest blodtörstiga jag upplevt.

:bulletblack: Verklighet, ansvar och moral.

Det mest skrämmande från min synvinkel är vissa åretrunt- boende och sommarstugeägares förhållande till verkligheten, ansvar och moral. De måste ju fungera så i det mesta, även inom de egna familjerna. Man kan tydligen ställa till med vadsomhelst, använda sig av allehanda manipulativa metoder både inom och utom familjen, sedan bara sätta upp fina fasader och låtsas som ingenting. I närheten av dessa familjekonstellationer, generationer tvångsmässigt placerade på begränsade ytor, är det meningen att jag ska känna mig misslyckad och sörja att jag lever ensam, det är ett av de kompensatoriska syftena med granngemenskapen de senaste åren. Här låtsas det inte, jag har fortfarande friheten att vägra leva på lögner, tala sanning oavsett konsekvenserna. Jag behöver inte heller hålla ihop ett förhållande, en familj eller släkt genom att utse utomstående fiender och metodiskt förstöra livet för dem, till glädje för mina egna "nära och kära". Jag är trots allt glad att jag slipper inordna mig den sortens strukturer. Enl statistiken slutar varannat äktenskap i skilsmässa. Det är väl de som inte lärt sig landsbygdens sätt att hålla ihop. De stora skilsmässotillfällena på året är efter sommarsemestrarna och efter jul- och nyårshelger. I storstäderna är hälften av alla hushåll ensamhushåll. Det bedrivs ingen jakt på dem. Jag borde kunna vara en fri människa.

:bulletblack: Redskap för verklighetsanknytning.

Min tillbakadragenhet 2015, minskade stressnivåer och relativa tystnad beror främst på att polisen hjälpt mig med kopior på grannarnas skrivelser till dem sedan 2011, noteringar kring påringningarna till och besöken av polisen, patetiska handskrivna lappar som använts i grupp-polisanmälan, utskrifter från förhör med samtliga inblandade familjer och sedermera överklagandet av polisens beslut att lägga ner allt. De har hjälpt mig få grepp om den verklighet grannarna skapat för mig. Man häpnar över nivån i handlingarna. Bara innehållet orsakar mer stress. Jag har åtminstone dokumentation när de fortsätter ljuga, förneka verkligheten, roa sig på min bekostnad, framställa mig som förvirrad och intelligensbefriad. Jag fick ett verktyg mot tillståndet efter :bulletblue: Gaslighting / Crazymaking. Mer om det effektiva manipulationsverktyget nedan. Allt verkar fö gå ut på att de in i det sista ska bevisa att jag är allvarligt psykiskt sjuk. Och att de aldrig gjort bort sig, haft rätt i alla dessa små löjeväckande onödiga iscensättanden av osannolika situationer.

:bulletblue: nedrekaerr1-13.deviantart.com/…

Jag hade inte kunnat söka hjälp hos psykiatrin för mina reaktioner på år av trakasserier om jag inte hade haft dokumentation. Det är inte så lyckat att komma till psykiatrin och prata grannkonspirationer, besök av polis sedan 2011, anmälan för Ofredande av grupp - med sexuella inslag -
utan dokumentation. Jag hade riskerat att inte bli trodd, bli bedömd som psykotisk och praranoid, kanske tom fått felaktig medicin. De flesta allvarligt psykiskt sjuka hamnar i paranoia och polisfixering men nu är det inte jag som stått för det på Nedre Kärr. Jag tar antidepressiv medicin som är det som rekommenderas för posttraumatisk stress, mycket för att jag ska orka hålla näsan ovanför vattenytan, det är allt.
Det är verkligen inget fel på mitt förstånd.

:bulletblack: Egoism.

Jag är som polisanmälargruppen känner väl till väldigt egoistisk och självisk, så jag har fortsätt arbeta med mina stressnivåer eftersom sådana är oerhört slitsamma för såväl kropp som själ. Jag tänker bara på mig själv. Om min relativa tystnad kan skapa ett trevligare klimat för allla de som inte velat vara med i trakasserierna, desto bättre. Jag har inte haft mycket med grannarna att göra 2015, deras ofattbara beteenden, bortförklaringar och fortsatta rena lögner är bara fortsatt energitjuveri. Jag har bara utsatt mig tillräckligt för att bli bortschasad som ett djur. Och bli kallad psykmonster, "kokko i huvvet" och fått förklarat för mig att ingen kan vilja ha något med en så ful äcklig gammal kärring som jag att göra. Det finns dock ett undantag i gruppen som haft sina välvilliga stunder Att försöka prata med de här människorna sommaren 2014 för att komma nånvart med situationen orsakade bara mer stress och förvirring men jag försökte i alla fall. De hade gått med i polisanmälargruppen och gett ledaren en hållhake på dem genom de handskrivna lapparna. Ingen återvändo. Hänvisar dem till varandra för energitjuveriet, de har samma syften och mentalitet. De förtjänar verkligen varandra. Deras överlevnad och gemenskap är uppenbarligen beroende av ren mobbing. Med polisdignitet.

---------------------------------------------------------------------


:bulletblack: Ursprunglig Historik och sammanfattning från 2011
skriven under åren sedan dess.

Att berätta om påstådd eller verklig psykisk ohälsa och polis i kombination gör oundvikligen att man blir betraktad som paranoid, förvirrad och sjukligt fixerad, som om det verkligen är nåt fel på en. De flesta allvarligt psykiskt sjuka upplever sina vanföreställningar som så förvirrande och hotfulla att de blir polisangelägenhet. Polisen får den sortens samtal och sållar bort förvirrade personer hela tiden. Jag har som kreativ person ett rörligt intellekt och känsloliv. Och väldigt svårt för namn, vilket finns dokumenterat i polishandlingar. 2013 ringde en grannfamilj polisen till mitt hus enbart för att få dem att fråga mig vad grannarna heter eftersom jag tagit fel på familjens efternamn. Jag påstås också vara allvarligt psykiskt sjuk och missbrukare så jag vet inte ens själv vilka jag skriver om.

Jag har aldrig haft med polis att göra fram tills nu.
Jag har aldrig ringt polisen om någon. Det görs säkert många anmälningar av mig som jag inte får reda på eftersom de inte tas på allvar. Jag förutsätter för enkelhetens skull att jag alltid står under förundersökning, det blir enklast så, och då ska man verkligen inte få reda på någonting. Ärekränkningsbrott kan bli liggandes hos polisen i år, det är inte högprioriterat, speciellt inte på mina grannars nivå. Jag kan ta förhör av mig med storstadspolisen, och oavsett så kommer jag att få möjlighet att berätta min version av de senaste åren, med medföljande konsekvenser. Mina motvilliga anmälningar har mest varit markeringar och dokumentation, men också ett sätt att sätta gränser för oacceptabelt beteende emot mig, och andra, speciellt när nya personer lärt sig av de ursprungliga polis-
glädjespridarna. För mig är det viktigaste att dokumentera och hålla sig till fakta.

Får man polisen på besök så fort tillfälle ges reagerar man förr eller senare med att använda sig av samma polis i ren desperation för att få stopp på trakasserierna. För mig tog det två år efter att polisen bl a skulle föra bort mig för tvångspsykiatrisk vård första gången på uppdrag av grannarna innan jag själv överhuvudtaget ringde första telefonsamtalet till samma polis.Nu kan situationen tolkas som om jag älskar att ha med polisen att göra. Jag funderar ofta omkring rättshaverism t ex, hur sådant skapas. Och att en normaliseringsprocess träder i kraft med tid, att man måste börja betrakta det man är utsatt för som normalt för att överleva. Manipulatörer vänder även sin egen ursprungliga polisfixering till att det i själva verket är offren som måste försvara sig som står för den. :bulletblue: Just keep blaming the victim.

Jag hade kunnat utveckla nån slags "snutjävlar" mentalitet men är lättad att jag inte gjort det. Eller nästan ännu värre en överdrivet positiv inställning till polisen eftersom de som fått larmen, polisen på plats, varit så stödjande sen sommar 2013 och 2014. Polisen ska aldrig ha något egenvärde, att det är spännande när de dyker upp, som för den vidriga sortens asgamar som springer efter ambulanser, brandbilar och polisbilar. Eller att man känner sig speciell, sedd och förstådd. Man ska ha en neutral inställning till polismakten ha så lite med dem att göra som möjligt men om man måste vara kortfattad och faktabaserad och inte ta deras tid och resurser i anspråk i onödan. Jag har aldrig förstått hur vanligt det är med människor som drar in polisen i precis allt. Det hotas med polis och allt kan bli polisärende istället för att kommunicera och lösa saker på ett normalt sätt. Det finns de som anmäler för "brottet" förolämpning t ex. Man häpnar.

Vad gäller min påstådda allvarliga psykiska sjukdom så har jag haft återkommande depressioner hela mitt vuxna liv, vilket i lagens mening skulle betecknas som en psykisk funktionsnedsättning. Utan psykotiska inslag. Jag har legat på en psykiatrisk klinik en gång i mitt liv, efter ett allvarligt självmordsförsök. Allt annat är rent förtal. Det hade varit lika kliniskt rent förtal om jag varit riktigt allvarligt sjuk och haft svängdörrar till psykiatrin, varit kriminell och missbrukare som hävdas om mig, att sprida sådana rykten är fortfarande brottsligt. Ibland känns det som om mitt brott är att VARA psykiskt sjuk, inte något jag gjort. Av den anledningen påverkar anklagelserna mig på ett så mycket allvarligare sätt,
får effekter på hela mitt liv, större delen av tiden.

:bulletblack: Hot om polis.

2011 var en märklig vår för mig och min familj. Min gamla pappa fick ett telefonsamtal, och många ovälkomna förvirrade därefter, om mordhot och hot om polis. Vi var nära att förlora pappa i hjärtsjukdom den vintern, han borde fått återhämta sig från bypassoperationerna i lugn och ro. Jag hade anlitat hantverkare under våren, för att få en utbyggnad som skydd mot ständiga värdeomdömen och provokationer. Hade planerat att inte oroa pappa med det förrän allt var klart, men det berättades omtänksamt och ovälkommet för honom på telefon. Jag hotades själv högljutt och aggressivt på telefon med att jag skulle "passa mig väldigt noga", det kunde "bli polissak av vad som helst", "min sort" kändes väl till, psykiskt sjuka antar jag eftersom det hävdas om mig. Jag spelade in telefonsamtalet för att slippa ifrågasätta mitt förstånd, man gör lätt det i de här sammanhangen.

Samma sommar gjordes verklighet av hoten. tillsammans med fler grannar som manipulerats till att också ringa polisen. Både polis och grannar användes i manipulationsterminoologi som sk :bulletblue: Flying Monkeys, personer eller instanser som ska utföra manipulatörens handlingar så hen slipper ta ansvar för dem,
Mer om det nedan. Relativt välfungerande psykiskt sjuka som ofta tycker att deras vanföreställningar är av den arten att polisen ska kopplas in lär sig väl snabbt att de inte tas på allvar om de inte backar upp med fler som också ringer.

:bulletblack: Överfall, misshandel, olaga hot I.

Jag satt på min väl avspärrade altan på baksidan av huset, hade gått ut för att kupera ett astmaanfall. Hade en knälång skjorta på mig, ett täcke över mig men inte fått på mig några trosor. En man jag aldrig sett förut sniker plötsligt upp bakom ryggen på mig, han har tagit vägen över en kulle som knappt går att kliva över, hoppat en meter rakt upp på altanen, mycket aggressiv. På två frågor kunde han inte berätta vem han var, han bara gör som han vill "med "en sån som du". Herren är långt ifrån stabil, blir plötsligt högtidlig och berättar något oväntat att hans kvinna är den finaste han träffat i hela sitt liv. Där sitter jag rejält uppskrämd, hela situationen är absurd. Det letas bevis av nåt slag på altanen, på psykisk ohälsa eller att jag inte kan hålla rent omkring mig skulle jag tro. När det fortsätts in i huset måste jag dra undan täcket och resa mig upp, utan trosor under den stora knälånga skjortan. Att då råka se mitt kön ledde till ett händelseförlopp utan dess like. Ledord: påstått mordvapen i form av hammare. Misshandel av mig. Hot om att förstöra mitt nytillbyggda hus nästa gång jag åker till stan, elkablarna skulle klippas och kunde göras utan att jag skulle märka något av den ene herren som var elektriker. 2015 har min telefonkabel kapats rakt av, men jag har inget emot om de genomför hoten om kapade elkablar också. Ta på gummistövlar bara. Hammaren har blivit episk i det ständiga förtalet om mig. Enl polis som har svårt att hålla sig för skratt skulle jag "blotta mig" för folk i området. Den icke fullt så elektriskt orienterade herren kontaktade polisen 2012 för att markera att enda anledningen att han tog på mig vid tillfället var för att "hjälpa mig med min oordnade klädsel" då de brottat ner mig på mitt altangolv. Vid posttraumatiska reaktioner ska man ha vissa minnesluckor, jag kommer inte ihåg att han tog på mig, ej heller vill jag det. Det var osedvanligt intelligensbefriat att kontakta polisen eftersom jag inte nämnt honom till dem, han var inte lika aggressiv och jag ville inte förstöra mångåriga goda grannrelationer. Det blev förundersökning för grovt förtal pga uttalandet och att han gått med i polisanmälargruppen 2013-15.

Jag har aldrig varit den sortens kvinna som är rädd för överfalll. Jag har alltid rört mig fritt tom efter mörkrets inbrott i främmande städer. Ingenting har hänt mig. Ingen man har ens hållit hårt i mig, definitivt inte använt våld. Förrän i gyllene medelåldern, av granne, på min väl avspärrade altan i ett sommarstugeområde. Nu vet jag att jag inte skulle ha mycket till chans mot en vuxen man, tack. Hade klarat mig fint utan den vetskapen även fortsättningsvis. Gäller alltså att se till att den sortens man (eller den kvinna som uppmuntrat och gett honom tillåtelse, bara han högtidligt framför att hans kvinna är, och jag citerar "den finaste kvinna jag nånsin träffat i hela mitt liv", slut citat) inte får en chans att komma nära.
Spruta något frätande mot ögonen på honom, springa in i huset och ringa polisen.

:bulletblack: Första besöket av polisen.

Jag förberedde mig för att äka därifrån då två poliser i uppjagad sinnesstämning med händerna på tjänstevapnen dök upp. De ska föra bort mig för tvångspsykiatrisk vård förstår jag. men först ska de gå igenom huset. Jag är lugn och tillmötesgående och poliserna vägleder mig igenom vad jag är utsatt för. "Det var visst nån konst här som vi skulle kontrollera". "Det skulle finnas narkotika här i sovrummet men vi hittar inget". Jag föreslår sedan att vi sätter oss på altanen och pratar så att alla kan höra vad som sägs, för att undvika rykten och förtal. Det är inga problem för poliserna att konstatera att jag är psykiskt frisk. De säger "Nu har du i alla fall fått byxor på dig" för att jag ska förstå att det poängterats som ett tecken på min galenskap. Det frågas också om jag anlitat laglig hantverkshjälp. Och - till min häpnad - hur jag kommit över hyreskontraktet för min lägenhet i stan, om det har gått lagligt till - !!! Om jag säljer min bostadsrätt genom mäklare för att bekosta hantverkarna, går ner i pris och får en hyreslägenhet i utbyte så är det naturligtvis lagligt. Jag begår inga brott. Polisen gör en sista kontroll av min hälsa genom att fråga "är du medveten om att folk stått vid staketet och skrattat åt dig hela tiden vi pratat med dig?" varpå jag svarar "så har jag haft det konstant de senaste åren".

Trots argument som "ska vi som har köpt, inte ärvt våra hus här behöva ha en sån människa i närheten" och "Jag är änka" förde inte polisen bort mig för någonting. Jag befann mig i nåt slags chocktillstånd, var fullkomligt tyst och lugn. Jag uppfattade redan då att jag var nån slags tredje klassens sommarstugeägare, inte viktig som människa, så min personliga trygghet eller sinnesfrid brydde jag mig inte om. Hotet att förstöra huset däremot... Funderade en stund, ringde sedan och polisanmälde. Man behöver inte veta en persons namn, räcker med att man kan identifiera personen. Efter att ha kollat med poliserna som varit på plats frågade de också om jag behövde stöd, någon att prata med. Stort misstag att tacka nej till samtalskontakt med tanke på allt har fortsatt i ännu värre former och jag utvecklat en extrem stressrelaterad ångest sedan dess. Det blev olaga hot som polisen tog till förundersökning. Jag konstaterar såhär i efterhand att jag borde följt med till sjukhus, dokumenterat mina skador och anmält allt. Förtal är ett brott som faller under enskilt åtal, dvs polisen kan lägga ner förundersökningar och man får driva frågan själv med hjälp av jurist, men olaga hot, falsk tillvitelse mm faller under allmänt åtal.

:bulletblack: Förtal och trakasserier.

Stämningen emot mig under våren och sommaren 2012 var obeskrivlig, antagligen för att ingen skulle få reda på förundersökningen. Förutom den ursprungliga inställningen till mig, kontrollerandet, värdeomdömena, provokationerma. Jag var knappt utomhus men då hörde jag hur jag förtalades och hånades inför förbipasserande. Jag hotades på nätterna. Det var egentligen först då som stressreaktionerna började, jag var extremt ångestfylld, motoriskt orolig, kunde inte sitta stilla, hyperventilerade, skakade, storsvettades, grät. Sov två timmar, sedan vaken i två dygn, extrema koncentrationssvårigheter, muskelvärk, överkänslighet för ljud, ljus och lukter... Tyvärr problem som följt med mig sedan dess och riskerar att bli kroniska. Jag orkade inte vara kvar utan tillbringade sommaren i stan.

:bulletblack: Olaga hot II. Förtal.

En markägare som blev indragen i aktiviteterna från början genom ett telefonsamtal med förtal om mig sökte upp mig våren 2014 och hotade mig lite för uppenbart. "Gå in och ta dina mediciner". "Nästa gång du lämnar din tomt ska jag drämma ditt huvud så hårt i marken att du aldrig kommer att kunna andas eller prata igen". "Jag ska ringa polisen på dig. Och socialtjänsten, på en sån som du". Händelsen renderade honom en förundersökning för olaga hot, och en för förtal. Polisen såg helheten och förstog vad det handlat om hela tiden. Manipulatörer lyckas ofta få andra att utföra deras handlingar och vända människor emot varandra utan att själva råka illa ut. Termen för den sortens offer är :bulletblue: Flying Monkeys,. De flygande aporna har antingen en manipulativ ådra själv eller är snälla personer som faktiskt tror på den sanning som manipulatören presenterar för dem.

I värsta fall lyckas de vända allt till att det är de som är de verkliga offren, de ursprungliga offren förövare. Offermentalitet är förvånande nog en av grunderna i psykopati. De tillskriver ofta offren deras egna beteenden och handlingar.
Hela polisförhöret med den mest drivande i gruppen är ingenting annat än lidande, rena lögner och vändande av egna beteenden och handlingar till att det är jag som är sådan och har gjort det som den förhörda själv gjort. Det är skrämmande uppenbart, begreppet för detta inom psykologin är
:bulletblue: Blameshifting / Blame the victim.

:bulletblack: Polissommaren 2013.

2013 var den värsta sommaren i miitt liv med ständiga polispåringningar. Det värsta var i juni när två poliser
knackar på mitt sovrumsfönster.
"Vad har jag gjort mig skyldig till ikväll?" "Ingenting."
"Vill ni komma in och gå igenom huset igen?" "Behövs inte."
"Vad kan jag då göra för er?" Ja, vi tänkte fråga här...
vet du vad pensionärerna här heter?" VA ???
Inget har varit normalt på många är så jag svarade bara korrekt på vad grannarna heter. Polisen slutade hånskratta och bara äkte därifrån. Visste inte vad det handlade om förrän senare under sommaren - jag hade tagit fel på en grannfamiljs efternamn. Och då blir det hög stämning och Cirkus Polis.
Det blev också falsk / olaga tillvitelse emot dem som ringde polisen den kvällen.

Vid sista tillfället i slutet av augusti 2013 skckades polisen till mitt hus enbart för att kontrollera om jag var ensam, eller hade besökare hos mig. Telefonörerna hade tagit sommarnöjet ett steg till genom att ha blivit anonyma Den kvällen hävdades det också att jag var grav missbrukare, vilket polisen aldrig hållit med om. Det verkar handla om att framställa mig i den sämsta dager man kan, på alla sätt. Det sattes i system att ringa polisen så fort det misstänktes att jag drack alkohol, så fort jag spelade musik t ex. Heltäckande får man konstatera - psykiskt sjuk med en tråkig verklighetsuppfattning, intelligensbefriad som tar fel på efternamn och inte trovärdig hög som ett hus och full som ett ägg större delen av tiden.

:bulletblack: Socialtjänsten.

Anonymitet, eller sekretess som det lite finare kallas, användes också våren 2014 då socialtjänsten ringdes på mig och användes som :bulletblue: Flying Monkeys av manipulatören. De lämnade ut namnet på den som ringt. Dokumentation finns hos polisen. Vad det handlat om får de reda ut. Soc såg ingen anledning att inleda någon utredning.

:bulletblack: Fortsatta besök av polisen.

Sommaren 2014 har "alla vi familjer här" bara ringt polisen på mig tre gånger. Vid första tillfället presenterades jag som akut psykotisk för att jag hade "slarvat med medicinerna". Poliserna bemötte mig utifrån det, väldigt nedlåtande. Jag kunde bara referera till tidigare polishandlingar, min läkare och den medicin han skrivit ut, ett antidepressivt preparat som jag tar, och konstatera att det vore svårt för mig att bevisa att jag inte är psykotisk så där får jag och konstaplarna komma överens om att inte komma överens. Om de insisterar får de ta med mig till läkare, vilket de naturligtvis inte gjorde. Andra polispåringningen för sommaren var fullkomligt patetisk, för att telefonörerna inte kunde kommunicera på något annat sätt efter alla år. Betingad reflex. Förutom vad jag förstår i efterhand, stressen det innebär att veta att de gått med på att bilda en grupp för att polisanmäla mig, vittna och backa upp varandra. Den tredje gången för att verkligen framhålla att jag blivit bortförd av polis för psykiatrisk vård hela mitt vuxna liv. Trots ständiga polispåringningar har det aldrig hänt, vill de fortsätta hävda det får de bevisa det, det är lite svårt för mig att bevisa motsatsen. Jag har haft goda stödjande samtal med polisen på plats som fått larmen, de förstår min situation bättre och bättre.

:bulletblack: Sätta i system att göra falska polisanmälningar.

När man trodde att saker och ting börjat ordna upp sig väcktes jag på min födelsedag i feb 2015 av ett telefonsamtal från polisen. Efter att ägnat hela sommaren 2014 åt att försöka prata med grannarna och komma nån vart med situationen på ett konstruktivt sätt, hade fyra familjer gått från att bara ringa polisen till mitt hus till att göra en regelrätt polisanmälan. Ofredande mot grupp, med sexuell inslag - !!! Satt i ett första kort förhör på telefon. Polisen var upprörd å mina vägnar, sa åt mig att inte göra någonting utan bara avvakta. Sedan lades allting naturligtvis ner. Det är olagligt av polisen att dra igång förundersökningar om de inte räknar med fällande domar, så vissa av de mer drivna grannarna måste verkligen legat i. Jag markerade med en mot-polisanmälan där brottet rubricerades falsk tillvitelse, när man "sätter i system att göra falska polisanmälningar" som polisen själva uttryckte det. Jag fick kopior på alla handlingar från 2011 och framåt, där det framgick att en person gjort många egna anmälningar av mig men inte kommit någonvart med dem. Det hade skickats hysteriska skrivelser om mord och död och psykisk sjukdom till dem sedan tidig vår 2012. Sedan hade flera grannar organiserats att vara med och anmäla i grupp genom att 2013 samla ihop de mest befängda handskrivna lappar från dem, varesig de hade några erfarenheter av mig eller inte. När man fått dem på kroken på det sättet räknade man väl med att de inte skulle kunna dra sig ur och ta tillbaka sina uppgifter. Förutom en familj som helt enkelt flyttade från området.

Man får väl hoppas att det spel som pågått har varit en guldkant på den mest drivande grannens summarstugeliv.
Att förhållanden, familjer och grannar hållts ihop genom trakasserierna. Att man sluppit ta itu med egna problem.
Att det har varit underhållande och stimulerande. Att det fått manipulatören och medhjälparna att känna sig högtstående och maktfullkomliga. Annars vore det ju helt onödigt att långssmt bryta ner mig och förstöra en stor del av mitt liv.

En önskan inför det nya året 2016 om många välfungerande, moraliska, kloka, rakryggade, modiga personer i närheten av framtida offer, som vågar ta sitt eget ansvar för att sätta stopp för den här sortens destruktiva sätt att fördriva tiden och bli populär.

Mer i ämnet :bulletblue: nedrekarr113.deviantart.com/ga…
.

.

Från Nedre Kärr

.


Group Pressure by nedrekarr113
.

Grupptryck / Group pressure


.

All along the Watchtower by nedrekarr113
.

Vakttorn / Watchtower


.

No man an Island by nedrekarr113
.

No man an Island



.

The Abyss - Avgrunden by nedrekarr113


The abyss


"If you gaze long enough into an abyss,
the abyss will gaze back into you.
Whoever fights monsters should see to it
that in the process he doesnt himself become a monster"

Friedrich Nietzsche


.

Variations on the Nedre Kärr roadsign

.


Passive Aggressive by nedrekarr113

Road to nowhere


.


Rawhide by nedrekarr113

Rawhide


.


Perspectives by nedrekarr113

Perspectives


.


Cubist Kaerr by nedrekarr113

Cubist Kaerr


.


October by nedrekarr113

Oktober


.


Plank by nedrekarr113

Plank


.



Bohuslaen Bermuda Triangle by nedrekarr113

Bohuslän Bermuda Triangle


.


Quarantine / Karantaen by nedrekarr113

Agorafobi



.

Artist under the influence I

.


- Goddess Among Fools By Edward Trujillo by nedrekarr113

"Goddes amongst fools" by Edward Trujillo


From a series of portraits by an artist with a very big heart.
I couldnt see myself as a goddess or accept that I seemed to suffer so much I had nosebleed. Im not a victim.
Eddie told me "The red in your nostrils represents anger,
your nostrils are flaring like a bull in a bulls fight".

Some other of his portraits

nedrekarr113.deviantart.com/fa…


.

Artist under the influence III

.


Aberacja by Alexander Korman by nedrekarr113

"Aberracja" by Aleksander Marek Korman.


An amazing artists glance into my history
at Nedre Kärr. Stress reactions and restlessness
made so very beautiful and expressive.


.

Artist under the influence II

.


- Evidence Of Abuse by Pete Hamilton by nedrekarr113

"Evidence of abuse" by Pete Hamilton


From our talks on how childhood experiences affect our adult coping skills by a brilliant, special dark and gothic painter.
He surprised me with colour and hope. The nails from the chest fall to the ground and grows into flowers of innocence.

On a totally different note he wrote a gorey dark and very insightful story about my situation at Nedre Kärr "Plattfisk".
Im not even in it, its all a disturbed persons projections.
Its also a British persons drastic fun view on a Swedish summer house area. Take some time and read it.

petehamilton.deviantart.com/ar…


.

Comments


Add a Comment:
 
Hidden by Owner
Hidden by Owner
Hidden by Commenter
Hidden by Owner
Hidden by Owner
Hidden by Owner
Hidden by Commenter
Add a Comment: